Hoppa till innehållet Hoppa till navigeringen Hoppa till början av sidan
 

International Search Partners AB
Göteborg ▪ Stockholm ▪ Malmö
+46 31 69 36 26 | info@ispa.se

Konsten att bygga ett imperium

Publicerades av 
Några dagar och nätter i en mongolisk jurta gjorde att jag fick upp ögonen för en stor ledare och imperiebyggare. Djingis Kahn. Hans livsverk blev till det största rike världshistorien har upplevt. Djingis Kahn såg dagens ljus någon gång mellan 1155 och 1167 som son till en nomadhövding. Han blev tidigt faderslös och sägs ha levt ett äventyrligt och upproriskt ungdomsliv. Tidvis som ”laglös” gömd i bergstakterna i norra Mongoliet. Han lyckades med, i slutet av 1100-talet, att ena Mongoliets stamhövdingar. Få till stånd ett mongoliskt rike och själv utses till kung. Gissningsvis var då Mongoliet av samma storleksordning som idag. Till ytan minst tre gånger så stort som Sverige men mindre än en tredjedel så många innevånare. Dessutom rymmande ca 40 miljoner kreatur.
Med sina krigare, kända för uthållighet och små snabba hästar, började Djingis i början av 1200-talet att erövra grannländerna. Det sägs att hans motto var; ”de som inte är med oss är emot oss”. Redan efter några decennier härskade han över ett rike som sträckte sig från Kaspiska havet i sydväst till japanska havet i öster. De nordliga delarna av Kina liksom centrala Asiens turkdominerade länder hade då erövrats.
Det är lätt att påstå att Djingis naturligtvis slog ihjäl de som stod i vägen för honom. Men jag har svårt att tro att det är så enkelt. Och man har också alltmer börja inse att de islamitiska historieskrivarnas berättelser om Djingis grymhet är överdrivna. Hur kan annars en nomadhövding med några 10-tusen beridna soldater erövra ett så stort område?
Några förklaringar kan vara den utvecklade disciplin som Djingis hade bland sina medarbetare. Inte då bara militärt utan också administrativt. Han sägs ha varit ett organisatoriskt geni och hade en förmåga att utnyttja såväl etiska som kulturella skillnader. Därigenom fick han bland annat tillgång till den administrativa kultur som uigurerna var kända för. Turkiska Uigurien erövrades redan 1209. Djingis hade också en tolerans för religiösa olikheter.
Kommunikation tycks ha varit en annan stark sida. Det sägs att grunderna till ett modernt postväsen utvecklades under den här tiden. Genom att inrätta poststationer och ett nät av hästburna ordonnanser kunde meddelanden snabbt distribueras över det enorma mongoliska riket.
Djingis ledarstil byggde på en stark vänskap och lojalitet. Det sägs att han alltid gick att lita på. Med dagens coporate-bullshit-språk så ”levererade” han. Hans förmåga att se behovet av att utveckla handel och jordbruk gjorde honom förmodligen populär även bland folket.
Djingis hade också en förmåga att omge sig med rådgivare. Mentorer fanns redan på den här tiden och kanske det bland mentorerna fanns de som tillämpade ett coachande förhållningssätt? Säkert! Förmodligen använde han också konsulter för att välja ut sina närmaste medarbetare.
Varför detta mongoliska imperium bröts sönder tål att reflektera över i en senare blogg. Någon idé?
Lars-Olof Tunbrå
Senior Consultant



 
Senast publicerad: 171207 | Powered by SiteSmart